Världens bästa flugspray!
kom ihåg att den har bekämpningsklass 3 bara, det räcker alldeles lagomt att följa föreskrifterna på förpackningen, man behöver definitivt inte spraya varja dag!

You know you're my saving grace

Uscha...har ingen lust alls att börja jobba, speciellt med tanke på att vi inte varit lediga nåt utan bara slitit med vårat kära hus hela semestern, och att vi skulle behöva en massa mer tid där..men nu blir det kvällar och helger framöver.
Husrenoveringen går lite framåt och lite bakåt. hittar ju nya "problem" hela tiden känns de som...
Men det ska nog vara beboeligt till oktober iaf!

Hälsade på Miro i söndags, tusen tack för sällskapet jag fick tillslut!
han mådde så bra min prins, men nu längtar jag efter honom nåt ofantligt mycket.
Har så mycket jag ser fram emot med honom det kommande året så jag blir helt pirrig!

ska väl äta lite frukost och bege oss till huset, tror vi ska flyta köksgolv idag!
och jag ska gräva ur matkällaren...blä..

Har konstaterat att livet har ett väldigt tydligt sätt att säga åt mej att skärpa till mej, vakna upp och leva i nuet,
fånga dagen, carpe diem och allt det där.

2007 inträffade en rad händelser som skulle komma att förändra mej på riktigt. som skulle skaka om mej riktigt och inte riktigt ställa tillbaka mej på samma plats som jag var innan.
På gott och ont.

Jag tror ju stenhårt på att allt är "förutbestämt" och händer av en anledning, allt hänger ihop.

2007 börjar inte så bra...
Det börjar med tårar, arga röster och hårda ord, blandat med otroligt starka känslor och en jävla kämpaglöd.
En glöd som sakta men säkert falnade och brann ut.
Efter det gick allt fort, för fort. Dom starka känslorna ersattes i ett desperat försök av andra.
Därefter miste jag den tryggaste punkten jag hade i min tillvaro just då. Kråkbråk.
Vi skulle bara till leksand och träna för ebba, som vi hade längtat! kråka stortrivdes i sitt nya stall i sin nya stad och jag var så glad att vara hemma i min trygghet igen. bland personer som gjorde mej trygg och glad.
Men det blev ingen träning. Kråka kom aldrig hem till sin nymockade box och
sin uppblötta lusern som väntade i krubban.
Kråka fick åka till strömsholms djursjukhus istället. Och han fick aldrig åka därifrån.
Hålet efter honom blev stort djupt och svart.

Ett par veckor efter den tragiska torsdagskvällen föddes ett brunt hingstföl med bläs och vita bakben.
Minns fortfarande smset som låg och väntade i min telefon när jag vaknade,
"Nu har Bellica fölat, det är en välskapt unge med fina tecken, men gissa vad det blev?"
Jag ringde Carro direkt. sa att jävlar, om det är en hingst, då köper jag den!
Och det var en hingst, han skulle senare döpas till Camiro
och när han var 6 månader skulle han få flytta till sin nya matte, mig!

Men vi är inte där än.

Sommarens vackraste och varmaste dag tillbringade jag på dala airport,
borlänge street open gick av stapeln enligt tradition.
På eftermiddagen fick jag ett samtal, H undrade om jag kunde skjutsa honom till leksand, för han skulle till bollnäs.

Hans syster hade gått omkull med hästen.

Vi hann dock aldrig iväg, H fick ännu ett samtal, det var illa.
E skulle flygas till uppsala, det var ingen idé att han åkte till bollnäs.
vid det här laget hade H´s vänner bestämt sej för att det var dags att rulla vanen hemmåt.
så jag blev kvar i blg.

Vi skulle ut på kvällen, jag, sill och emms. bestämt sen innan, förfest hos sill med iaf mrB och calle,
minns faktist inte om vi var fler.
hade telefonkontakt med H, alla var tagna av det inträffade, men såklart det skulle gå bra,
nåt annat alternativ fanns ju inte.
Minns hur vi sa, klart det kommer gå bra! och så skålade vi på det.
jag hann ta en klunk av bålen i mitt glas innan telefonen ringde.

det samtalet kommer jag aldrig någonsin glömma.
det finns där i minnesbanken för evigt, behöver inte ens anstränga mej för att plocka fram det,
det ekar inom mej.

Den 21 juli 2007 gick det inte bra, det gick så fel det bara kunde.
så fruktansvärt orättvist fel.

det blev ingen mer bål den kvällen.
var med ut på s2 men allt var som i ett vakum, följde med mest för att det kändes bättre att göra något, vadsomhellst, än att sitta ensam i mitt vakum, för då hade det ätit upp mej.
närmsta tiden tillbringades i leksand med H och hans familj.

Jag förstår fortfarande inte att det är sant, tänker på E varje dag. kan inte få in i mitt huvud att det är på riktigt.
det svåraste är nog att hon inte saknas i min vardag, så i min verklighet är det som att hon är däruppe som vanligt.
Om allt bara vore som vanligt i det här fallet.
det skulle jag nog ge vad som hellst för.

Du var en stjärna Elin. Ditt tomrum är oändligt. 2 år känns som 2 sekunder.



I augusti började jag spinna på en tråd, jag trodde nog bara att det var ett logg i början, men det slutade med en hel lusekofta. eller slutat har det inte gjort än, jag spinner och spinner varje dag med min älskade A.
Du har förändrat mitt liv som ingen annan.

I samma veva beslutade min älskade farmor att det var dags att ge upp. hon var färdig nu, hade kämpat klart.
Så en otroligt vacker höstdag i september med strålande sol, klarblå himmel och stormvindar, bra flygväder, som min kära pappa sa, där i rummet på borlänge sjukhus, kom farfar och hämtade upp henne.
Får fortfarande gråten i halsen när jag tänker på henne, men hon var klar med sitt, nåt annat kan man inte säga.

I November åkte jag, pappa, carro och min alldeles nya sambo, som knappt hade varit såhär nära en häst i sitt liv innan, men han gjorde sitt bästa för att hjälpa till bäst han kunde, för att hämta en ostyrig liten hingstunge vid namn Camiro.

2 år senare, efter detta omvälvande år som ändrade på allt, både på gott och ont som sagt, står jag med ett nyinköpt hus som jag inte riktigt förstår hur vi ska kunna bo i till hösten, men det ordnar sej, snart blir det nerförsbacke.
En numera tvåårig vallack som jag faktist har ridit på, två varv i ridhuset!
Och en sambo/fästman som jag älskar så innerligt, att jag ibland måste nypa mej i armen för att tro att det är sant.

då ringer telefonen igen, - jag tror hon har brutit benet i hagen, kan du följa med till strömsholm?
jag och sambon skyndar iväg, Miros lillasyster som är så fin så fin måste såklart få all hjälp hon kan få för att bli bra igen.
Tyvärr spelade det ingen roll hur mycket vi försökte, hon var chanslös.
Färden hem den natten hade inte kunnat vara mycket svartare tror jag, förutom den overkliga, hopplösa känslan vi hade i bilen så ösregnade det, såklart.

och där i bilen på väg hem, mitt i koncentrationen för att försöka se vart vägen faktist tog vägen där i ösregnet och beckmörkret så kom tankarna över mej, hur skört livet faktiskt är, och hur lite vi egentligen vet.
och hur orättvist det är, att vissa kan slänga bort sitt liv, spotta på det, trampa på det, och ändå klara sej varje gång. medans för andra som inte vill annat än att leva, sprudla och gnistra, för dem kan det vara över på ett ögonblick.

Meningen med det? det finns ingen, förutom att allt redan är förutbestämt tror jag iallafall. den känslan hjälper mej lite, för någon mening, det finns det inte.

Regina Spektor är en artist som gjort några låtar som grävt sej in långt under huden på mej..och den senaste singeln från henne summerar nog mina känslor rätt bra tror jag, eller nåt..har du inte hört den tycker jag du ska ta dej en stund och lyssna på den.

Ta hand om er alla därute, uppskatta dom ni älskar och kom ihåg att livet är ofantligt skört. men framförallt.
Lev livet, vänta inte till sen med allt.

Lev nu.
Fånga dagen.
Carpe diem.



Regina Spektor - Laughing with

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one's laughing at God
When they're starving or freezing or so very poor

No one laughs at God when the doctor calls
After some routine tests
No one's laughing at God
when it's gotten real late
And their kid's not back from that party yet

No one laughs at God when their airplane
Starts to uncontrollably shake
No one's laughing at God
When they see the one they love hand in hand
with someone else and they hope that they're mistaken

No one laughs at God when the cops knock on their door
And they say "We've got some bad news, sir,"
No one's laughing at God
When there's a famine, fire or flood

But God can be funny
At a cocktail party while listening to a good God-themed joke or
When the crazies say he hates us
and they get so red in the head
You think that they're about to choke

God can be funny
When told he'll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie
Who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus

God can be so hilarious
Ha ha, ha ha

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one's laughing at God
when they've lost all they got
And they don't know what for

No one laughs at God on the day they realize
that the last sight they'll ever see is a pair of hateful eyes
No one's laughing at God
When they're saying their goodbyes

But God can be funny
At a cocktail party while listening to a good God-themed joke or
When the crazies say he hates us and they get so red in the head
you think that they're about to choke

God can be funny
When told he'll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie
Who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
(repeat)
No one's laughing at God in a hospital
No one's laughing at God in a war

No one's laughing at God
When they're starving or freezing or so very poor

No one's laughing at God
(repeat)
We're all "laughing with God"

Camiro, 16 timmar gammal